Har du en allvarlig sjukdom eller ett allvarligt symtom?

Det här tycker jag är ett intressant fenomen och något som ofta blir lite av en krock mellan läkare och patient. Och det är frågan: har du en allvarlig sjukdom eller ett allvarligt symtom?

Ett bra exempel på detta tycker jag är smärta. Min uppgift som läkare är att försöka ta reda på varför patienten har ont och viktigast av allt: utesluta att det är något farligt. Ibland händer det att jag beställer en massa undersökningar, och allting visar sig vara helt normalt! Jag kan inte hitta någon förklaring till patientens smärta vare sig på röntgenbilder, i blodprover eller när jag undersöker. Då blir jag jätteglad, för då vet jag att det inte är något farligt. Men patienten blir inte alls glad, för smärtan är jättejobbig och vad ska vi göra nu då?

Då brukar jag ibland tänka att jag måste skilja på sjukdom och symtom. Smärta är ett väldigt allvarligt symtom som kan leda till livslånga och allvarliga konsekvenser. Men det är inte nödvändigtvis en allvarlig sjukdom bakom. Denna nyansen i samtalet kan vara hela skillnaden mellan en patient som inte känner sig lyssnad på, eller en patient som också kan få tröst i att hen faktiskt inte har någon allvarlig sjukdom.

Har du någon gång varit med om detta?